
Sommarlovet illustrerar skillnaderna
I dagarna är ett långt, varmt och soligt sommarlov till ända. Första skoldagen efter sommarlovet bjuder på en tydlig illustration över en av skolans viktigaste uppgifter.
”Hur var ditt sommarlov?” Frågan kommer att eka på skolgårdar och i klassrum.
Svaren kommer variera stort. Vissa elever kommer kunna berätta om långa resor, häftiga upplevelser och glass på soldränkt strand. Andra kommer att mumla ett ”bra” och göra sitt bästa för att smälta in i tapeten eftersom de inte har något de upplever värt att berätta om.
Ingen vill svara ”hemskt” eller ”vi har inte råd” på den frågan.
Olika familjer har olika förutsättningar. Det gör att olika barn har olika möjligheter. Men så kommer de alla till samma skola, och det jämnar ut livschanserna lite grann.
Jag menar att om skolan ska göra så att alla barn får så lika chanser i livet som möjligt, så måste systemet ändras. Resurser i skolan ska fördelas efter behov. Och barn från olika bakgrunder, med olika erfarenheter, ska dela vardag i skolan.
Det svenska skolsystemet har utvecklats i rakt motsatt riktning de senaste decennierna.
Fritt skolval, fri etableringsrätt, köer till populära skolor, skattefinansierad skolpeng som i sin helhet följer med eleven och obegränsat vinstuttag för skolägare har gett segregation och orättvist fördelade resurser.
Den ägare som driver en friskola för att själv tjäna pengar skapar sin vinst genom att sänka lärartätheten, ha lägre andel behöriga lärare och skära ner på till exempel elevhälsa, skolbibliotek och andra viktiga men kostsamma funktioner.
Men hur är det möjligt? Jo, genom att starta skola i ett välbärgat område, ta in elever på kötid, sätta (för) höga betyg, rikta reklamen till medelklassen och i värsta fall neka plats åt elever i behov av stöd, sorterar de vinstdrivande skolorna elever som kommer från hem med stark studietradition. Då kan klasstorlekarna ökas, lärartätheten minskas och vinstutrymme uppstå och växa.
Skolmarknaden premierar alltså den skolföretagare som är mest framgångsrik i att dela upp elever baserat på klassbakgrund och satsa minst pengar på personal. Det är stötande.
Om skolan ska vara platsen där arbetarens och direktörens barn möts kan vi inte fortsätta så här. Mångfald i klassrummet och fördelning efter behov måste sättas före skolföretagares vinst på skattepengar och segregation. Och det brådskar. Snart är barnens berättelser om hur det varit att gå i skolan mer olika än svaren på frågan om sommarlovet.
Det är dags nu. Dags att ändra systemet. Dags att stoppa vinsterna.
-Linus Sköld, riksdagsledamot