
Ändra skatteregler för att stoppa bemanningsbolagen i vården
Vården i Sverige är till salu på en oreglerad och falsk marknad. Det är bemanningsföretagen som sätter priset medan skattebetalarna får betala genom otillgänglig och otillräcklig vård. Bemanningsföretagen kanske liknar en seriös aktör men det är bara ett kamouflage. Vi menar att bemanningsföretagens existens i den svenska vården slår sönder den svenska modellen med en skattefinansierad välfärd.
Under den tid som bemanningsföretagen funnits har tillgängligheten till vård minskat och företagens vinst ökat. Det största bemanningsföretaget i vården är Bonliva AB som 2020 omsatte knappt en miljard kronor. (Bonliva AB – Bokslut & Nyckeltal (allabolag.se)) Dedicare AB, Vårdbemanning AB och LäkarLeasing Sverige AB drog tillsammans in ytterligare en miljard kronor. De femtio största vårdföretagen dränerar den svenska välfärden på 6,3 miljarder kronor varje år. (Ökade kostnader för inhyrd vårdpersonal under 2021 | SKR)
Den totala kostnaden för vårdens externa bemanning uppgår till ca 8 miljarder kronor varav läkare står för 5 miljarder kronor. Det är en ökning med 2,4 miljarder kronor jämfört med 2015 (Konkurrensverkets rapportserie 2020:4. Regioners upphandling av vårdpersonal.). Ökningstakten accelererar också kraftigt. Under 2021 ökade regionerna sina kostnader för inhyrda läkare med totalt 8,4 procent och för sjuksköterskor hela 24 procent. Det motsvarar 700 miljoner kronor. (Kostnader för inhyrd personal i hälso- och sjukvården (skr.se))
För flera regioner motsvarar 8 miljarder kronor deras samlade hälso- och sjukvårdskostnader under ett budgetår. Den merkostnad bemanningsföretagen orsakar skulle räcka till att ge vård till alla som just nu väntar på en ögonoperation eller annan behandling för en ögonsjukdom. Summan skulle också räcka till vård för alla som enligt Cancerfondens årliga rapport fick någon form av cancerbesked under 2020. (IHE Report 2019:7)
Det här är särskilt allvarligt när man betänker att vården i Sverige är kroniskt underfinansierad. En del regioner har tvingats höja skatten men det räcker ändå inte. Bristen på utbildad vårdpersonal är i dagsläget stor och regionerna pressas av bemanningsföretagen att konkurrera om personal med ökade kostnader som följd. Hittills har hyreländet mest drabbat glesbygdslän och regioner som saknat en lokal läkarutbildning. Nu ser vi samma utveckling i allt fler regioner.
Det är dessutom så att bemanningsföretagen inte tar något ansvar för kompetensförsörjningen inom vården. Det är naturligtvis en del i affärsidén att hålla nere tillgången på personal, men för vår gemensamma välfärd är det förödande. När det är brist på anställda är det också brist på handledare och flaskhalsen tätnar för att få in nya läkare och sjuksköterskor i vården.
Regionerna är skyldiga att ge vård efter behov, det är omöjligt att spara på det. När det inte längre finns tillräckligt med anställd personal för att leverera vård efter behov blir det enda alternativet att betala bemanningsföretagens priser, vilka dessa än är. Att locka tillbaka de som har slutat, till en arbetsplats med försämrad arbetsmiljö, är svårt, inte minst för att de ekonomiska resurserna som skulle kunna användas till att utbilda, anställa, höja löner och förbättra arbetsmiljö för regionanställda gått förlorade. Att arbeta sida vid sida med hyrpersonal som kräver vägledning och introduktion till arbetsplatsen av regionens personal, men dessutom tjänar upp emot 40 000 mer i lön och kan kräva andra arbetsvillkor, gör att förtroendet för regionen som arbetsgivare skadas.
Bemanningsföretagen formulerar sig annorlunda. De ”möjliggör vård på landsbygden” (Hedera Group) (Expansiva vård- och omsorgskoncernen Hedera Group siktar på att omsätta en miljard kronor år 2023 (di.se) eller ”skapar en mer trivsam arbetsmiljö” (Bonliva AB). (Grundarna har ordet – Bonliva) Samma positiva bild ger inte medarbetarna som får en bemanningsanställd som ”kollega”. Inför sommaren sitter dessutom ”möjliggörarna av vård på landsbygden” och väntar in tidpunkten när regionerna står inför katastroflägen och panikartat har höjt ersättningsnivån maximalt, innan man accepterar att leverera någon personal.
Det här är ingen marknad på lika villkor och det har det nog aldrig varit. Det här är en marknad där privata aktörer avgör vilken region som ska få bäst förutsättningar att tillhandahålla god och säker vård. Det har pågått så länge att ingen region ensamt klarar av att ta sig ur situationen och efter många försök så visar det sig att vi inte heller klarar av det gemensamt.
Därför behöver också den nationella nivån agera för en förändring:
De offentligt finansierade universiteten och högskolorna behöver skapa fler platser på vårdutbildningarna och det krävs vårdutbildningar på fler orter. Det krävs att alla regioner har förutsättningar och tar sitt ansvar för att erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbildning inom vårdyrken.
De skattesystem och regler som uppmuntrar individer att välja uppdrag före en anställning behöver förändras. Avdragsregler och fåmansföretagsbeskattning ska inte gynna de som väljer hyrkontrakt istället för en tillsvidareanställning.
Det behövs en hållbar finansiering av en jämlik vård. Kortsiktiga statliga satsningar riskerar att skapa mer oreda och gynnar inte en kunskapsstyrd utveckling av vården.
Men framför allt måste riksdagen återta den demokratiska kontrollen över välfärden!
Elin Norén (S), Region Dalarna
Eva Lindberg (S), Region Gävleborg
Bengt Bergqvist (S), Region Jämtland
Anders Öberg (S), Region Norrbotten
Peter Olofsson (S), Region Västerbotten
Glenn Nordlund (S), Region Västernorrland
Janette Olsson (S), Västra Götalandsregionen