Vem vill egentligen vara en bankomat?

Socialdemokraterna i Norrbotten tisdag 12 februari 2019

Det finns få saker som triggar mig och gör mig så irriterad som verklighetsfrånvända Stockholmsmoderater som gör allt för att skapa motsättningar med Norrbotten. Ja, oftast med hela Norrland om man ska vara korrekt. I fredags, samma dag som regeringen skickade ut ett nytt förslag till skatteutjämningssystem mellan kommuner och regioner på remiss, slog Irene Svenonius (M), regionstyrelsens ordförande i Stockholm, fast att ”Stockholmarna inte kan vara landets bankomat”.

Bankomat? Det är ju så man får migränanfall som norrbottning med vetskapen vad vårt län dagligen producerar och under årtionden producerat av såväl järnkraft som hjärnkraft och andra naturtillgångar.

Egentligen borde det inte trigga mig. Jag är luttrad. Stockholmsmoderaternas syn på världen utanför tullarna har inte förändrats de senaste 20 åren sedan jag själv var SSU:are och Kinberg Batras uttalande ”Stockholmare är smartare än lantisar” väckte nationell vrede.

När regeringen hösten 2016 lämnade besked om byggstart för Norrbotniabanan rök jag ihop med Stockholms trafiklandstingsråd Kristoffer Tamsons (M) efter hans uttalande ”Det är inte seriöst, det är provocerande och en krigsförklaring mot Stockholmsregionen”. Mönstret går igen.

Den moderata ryggmärgsreflexen finns där ständigt, det finns ett närande Stockholm och ett tärande Norrland. Men tänk om verkligheten inte är så enkel. Att ingen av oss kan spetta lös den andra och klara oss själva som om ingenting hade hänt. Att det finns en helhet som vi alla behöver. Jag är övertygad att kollapsen för huvudstan isolerad från norra Sverige skulle komma snabbare än ett brev på posten. Samtidigt som jag har svårt att se ett livskraftigt Norrland utan Stockholm.

Vi är i grunden en liten nation som måste konkurrera på topp och där hela Sveriges utveckling och tillväxt är vår styrka. Visst finns det intressekonflikter och motsättningar. Men alla vinner vi på att hålla ihop. Tillväxt i Stockholm måste på samma sätt som exempelvis vinsten i LKAB, Vattenfall eller miljardintäkterna för besöksnäringen användas till att säkerställa en likvärdig samhällsservice och välfärd i hela vårt land.

Ska vi sedan snacka bankomater kan vi ju börja med det fullständigt orimliga att många orter inte längre har tillgång till grundläggande samhällsservice. Det är ett hot både mot landsbygden och mot storstan, för vem skulle bli lycklig om vi alla skulle tvingas trängas i Stockholm?

Fredrik Lundh Sammeli, riksdagsledamot