Om detta må vi inte bara berätta

Han kavlade upp skjortärmen och visade mig armen. Där i biosalongen, tidigt 90-tal på Forum i Älvsbyn. Jag skulle se brännmärket med egna ögon. Fångnumret A-6171 intatuerat, påminnelsen om mänsklighetens grymhet men också beviset att det framför oss stod en överlevare. Ferenc Göndör höll den dagen en föreläsning för oss högstadieelever som etsat sig kvar.

Göndör dog för snart tio år sedan och idag finns inte många kvar. I Almedalen i somras fick jag chansen att ta del av Fotografiskas otroligt starka utställning av fotografen Sanna Sjösvärd, som genom porträtt och intervjuer samlar några av de sista överlevarna från Förintelsen.

En del som deltar i utställningen har aldrig tidigare offentligt pratat om sina minnen. Men nu berättar de och delar med sig av sina fasansfulla upplevelser med ett mål; att historien inte upprepar sig.

Hemma i Korsträsk, hos min pappa står fortfarande boken ”Om detta må ni berätta” i bokhyllan. Den och 1,5 miljoner andra ingick i den stora informationsinsatsen som Göran Persson beslutade om 1997.

Man skulle ju vilja att mänskligheten var vaccinerad. Att historien i sig är så stark så den aldrig bleknar. Att alla tidigare informationsinsatser boostat oss för att kunna möta mörkare tider, stå emot och bjuda motstånd. Men så verkar det ju långt ifrån vara.

I Europas alla länder idag växer antisemitismen. Ofta kopplat till högerextrema uttryck men också från vänsterextrema, islamistiska miljöer och konspirationsteorier på nätet. Samhället hårdnar och hatet ökar.

I lördags var det 81-årsminnet av Kristallnatten, runt om i länet samlades människor för att minnas. Samtidigt vandaliserades synagogor och judiska institutioner runt om i vårt land och fick Davidsstjärnor uppsatta på fasaderna. Ett fullständigt vidrigt angrepp.

Regeringens arbete med ett museum för Förintelsens överlevande i Sverige, Sveriges värdskap för en stor internationell konferens nästa år och utredningen kring förbud mot rasistiska organisationer är alla bra och viktiga. Men det räcker inte med det, detta är en fråga för oss som människor.

Antisemitismen är ett hot mot hela det demokratiska samhället – hat föder hat. Och kanske är det som man säger i Disney/Pixars film Coco: En människas själ finns bara kvar så länge någon på jorden saknar dem.

Minnet av våra överlevare är ett av våra starkaste vapen. Synen på varandra och att alltid stå upp för mänskliga rättigheter två andra. Om detta må vi inte bara berätta.

Fredrik Lundh Sammeli, riksdagsledamot

facebook Twitter Email