Fler är hemma med sin förövare

När man kliver in i trapphuset där jag bor, ser man rätt snabbt en uppsatt papperslapp. Det är ett meddelande om att min hyresvärd beslutat att införa Huskurage för alla sina fastigheter.

På A4-sidan finns en liten lista på vad man som granne kan göra om man misstänker att någon far illa i lägenheten intill. Knacka på, uppmärksamma att du märker av det som sker. Ring polisen. Ring socialtjänsten om du befarar att det är ett barn som råkar illa ut. En orosanmälan kan alla göra och det kan man göra anonymt.

Vi har precis rullat in i ännu en vecka av dödsrapporteringar och sjukdomsuppdateringar, med nya råd från myndigheter och ett samhälle som ställer om dag för dag. Färre människor på Coop när vi handlar men ändå tommare hyllor än vi brukar se.

Vi tvättar händerna som aldrig förr och ingen ser längre snett på personen som öppnar dörren med armbågen men däremot får den som råkar hosta i fruktdisken det onda ögat. I Norrbotten går livet sin gilla gång för de flesta men vi har facit på vår framtid när vi öppnar nationella tidningar eller slår på tv: n. Nu är det Stockholm, snart är det vi.

Fler är hemma och fler är hemma med sin förövare.

Facit på Sveriges framtid finns i Kina, där våld mot närstående ökade markant under tiden i karantän. Sverige är inte Kina men våldets logik går att överföra mellan våra samhällen, precis som viruset. Nu behöver inte hänsyn tas till att blåmärken måste kunna döljas inför kommande arbetsdag och ingen kommer undra varför man är sjukskriven så länge.

Det går inte att veta på förhand vem som kommer utsätta en närstående för våld. Arbetskamraten som är bäst på att baka bröd kan också vara samma person som kränker och misshandlar sin fru. Läkaren du möter på spinningpasset kan vara den som utsätter sina barn för traumatiska händelser. Din granne kan vara personen som våldtar sin sambo.

Inte sällan har omgivningen ”anat att inte allt står rätt till” när en misshandel gått så långt att det övergått till mord eller sjukhusvistelse. Ändå agerar vi alltför sällan. Vi kanske pratar om det med någon vi litar på men vi litar inte på vår egen upplevelse tillräckligt för att kontakta någon som kan göra något åt det.

Därför är initiativ som Huskurage så viktiga, och än mer viktiga nu. För, som statsministern sa i sitt tal till nationen, det är upp till oss. Varje människa måste göra det den kan nu. Oavsett om det är att tvätta händerna eller att ringa det där samtalet till polisen. Det kan rädda liv.

Emilia Töyrä, riksdagsledamot

facebook Twitter Email