Det finns fortfarande kottplockare

Läser i Expressen efter regeringsförklaringen Torbjörn Nilssons ”summering” av en generation tunga socialdemokrater som nu lämnat. Generationen som ville att vi skulle höra samman med resten av världen, som pekade på behovet av att se styrkan hos individen mitt i det kollektiva ansvaret, och som i allt det betonggrå lyckades spränga in en Prideflagga.

Den sista ”kottplockaren”, som de föraktfullt kallats, har lämnat. Nilsson beskriver det som att Margot Wallström stänger dörren om en epok när hon lämnar platsen som utrikesminister och ger sig sedan in i en analys av SSU-förbundets ställningstagande i asylpolitiken.

Samtidigt i en annan del av Sverige, närmare bestämt Sölvesborg, har SD tillsammans med M och KD beslutat att Prideflaggan inte ska hissas i deras kommun, samma kommun som beslutat att kontroversiell samtidskonst inte är något för dem, och i värmländska Årjäng väljer samma gäng att politisera namnet på en förskoleavdelning där verksamheten valt att kalla den Regnbågen.

Jag är väl som de flesta andra och kan ibland inte låta bli att känna triumfen när jag skulle kunna säga ”vad var det jag sa”. Men nu, nej det är bara sorgligt och inte så lite skrämmande. Och det som händer här, är också en bekräftelse för varför allianssamarbetet måste spricka.

M och KD ville regera med stöd av SD, men där sa C och Liberalerna stopp. Det finns nämligen ingen fri lunch, och man blir som man umgås. Därför tullar man nu på grundläggande fri- och rättigheter även inom M och KD, där man samverkar med SD men även utanför, man har helt enkelt förflyttat anständighetsgränsen.

Det är möjligt att mänskliga rättigheter inte är den hetaste trenden för tillfället. De senaste mätningarna visar på en kombination av en bristande tilltro till politiken och en högervridning. En giftig cocktail om vi blickar tillbaka.

Själv tillhör jag inte de ”trendkänsliga”, har aldrig gjort, snarare har jag upptäckt att om man bara håller i det man tycker är vettigt/vackert så kommer man förr eller senare vara den som är trendsättaren. Och finns det något som är vackert och värdefullt så är det demokrati och mänskliga rättigheter.

Jo, just det ja, ni vet kottar. Det är i dem som fröna ligger inkapslade. Så den som plockar kottar gör ett strategiskt drag.

Anna, Mona och Margot må ha lämnat, men jag kan garantera att den sista kottplockaren inte har lämnat Socialdemokraterna. Och tur är väl det …

Hannah Bergstedt, riksdagsledamot