Kampen, knytblusarna och Avicii

Socialdemokraterna i Norrbotten onsdag 2 maj 2018

De senaste veckorna har två saker berört mig. Den ena är Tim ”Avicii” Berglings bortgång. Jag har sett dokumentären ”True stories”. Han är öppen med hur dåligt han mår, men omvärlden pressar honom till nya spelningar. Trots att han inte vill. Problemet är inte att han inte pratar om sin ångest, problemet är att få lyssnar eller visar förståelse när han gör det.

Jag måste få vara själv vissa dagar. Inte svara i telefon, inte logga in på Facebook, inte kolla mejlen. Få tänka, grubbla, vara tyst.

Men finns det rum för det när världen går så extremt snabbt? Samma sekund som du postar något på internet så ser hela världen det.

Finns det rum för eftertänksamhet? Måste jag svara på en fråga exakt i samma sekund som den ställs? Hur kloka blir egentligen svaren när du inte får tänka efter? Och hur mår vi av att ständigt vara tillgängliga? Inte särskilt bra alls, med tanke på att den psykiska ohälsan ökar i rasande takt.

Den andra saken som berört mig är knytblusrevolutionen i tumultet efter att Sara Danius lämnat posten som ständig sekreterare i svenska akademien. Jag älskar knytblusar. Nu älskar jag den än mer.

Den har blivit en symbol för systerskap, uppror mot patriarkatet, kampen om jämställdhet.

Det finns en orsak till varför jag blir berörd. Det handlar om kamp. Kampen inte bara för sin egen överlevnad, utan också för andras villkor.

Igår var vi tusentals som demonstrerade under första maj – en hyllningsdag för kampen! Ser vi tillbaka på Sveriges historia så finns det många kamper som haft en omdanande effekt på samhället. Klasskampen, allmän och lika rösträtt, kampen mot förtryck, rätten att få engagera sig och organisera sig, rätt till abort, rätten till religionsfrihet, rätten att få älska vem man vill.

Kamperna handlar sällan om att enbart strida för sig själv, utan för något som förbättrar samhället som helhet. Kampen har inte bara handlat om vårt lilla lands egna fri- och rättigheter, vi har även kämpat internationellt för fred och demokrati. För en bättre värld.

Vad lär vi oss av kampen? Jo, att det går att förändra samhället. Och att det är lättare tillsammans än ensam. Samhället förändras och vi löser gamla problem, samtidigt som nya uppstår. Och vi ska alltid kämpa mot orättvisor och problem.

Kampen tänder den politiska elden. Därför behövs den. För jämlikheten, jämställdheten, friheten, tryggheten, demokratin. Vi har mycket kvar att kämpa för.

Ida Karkiainen, riksdagsledamot