Vi lyssnar faktiskt på folket

Det är fint med demokrati. I helgen stötte jag ihop med två pojkar, nio år gamla. De vill ha en skatepark i byn där vi bor. De samlar in namnunderskrifter för att visa att det finns många i byn som vill samma.

Kanske kan de få vuxna beslutsfattare, varav de flesta aldrig stått på en skateboard, att förstå vilken dröm det vore om de hade den där samlingsplatsen.

Jag är en av alla de folkvalda som valt att engagera mig för att jag tror att det är möjligt att göra samhället bättre än vad det är. Jag är övertygad om att alla människor kan få möjlighet att leva ett bättre liv i den här världen, om vi hjälps åt.

Jag tycker också det är roligt att prata med människor om hur det där ska gå till. Vad skulle göra deras liv bättre? Jag är uppriktigt nyfiken på vad folk tycker och jag tycker det är roligt att förklara hur jag tänker.

Så jag hälsar på arbetsplatser och föreningar och organisationer. Jag delar ut kaffe och flygblad och ringer på hemma hos. Jag skriver debattartiklar och insändare och hänger på sociala medier. Jag gillar samtalet.

Men föraktet. Jag hör det. Jag ser det. För mig och andra förtroendevalda. Vi är idioter som inte vet någonting om verkligheten. Vi är totalt IQ-befriade, kan inte räkna plus och minus, lyssnar inte på folket. Vill bara sko oss själva. Allt är åt helvete och det är politikernas fel.

”Men gör nåt själv då, för fan!” vill jag skrika. Det gör jag oftast inte.

Så händer det att folk faktiskt gör nåt.

Bensinupproret. Folk är förbannade för att det står 17 kr på pumpen när de ska tanka och de gör nåt. Gillar en facebooksida. De nioåriga pojkarna vill ha en skatepark och de gör nåt. Jag sätter mitt namn på ett papper efter tre sekunders betänketid. Och vips så gör jag också nåt.

Men vem orkar svara på följdfrågorna. Hur blir det med klimatet om vi sänker bränslepriset till 12 kr? Och kommer folk som lämnat landsbygden för jobbet, utbildningen eller utbudet i staden vips flytta tillbaka ut i glesbygden? Vem ska betala för skateparken? Vem underhåller den när den väl är där?

Det är det som är att vara politiker. Vi är vanliga människor som bestämt oss för att det går att göra världen bättre, men som också är beredda att ta ansvar för svaret på följdfrågorna.

”Ni lyssnar inte på folket”, ropar de föraktfulla. Jo, det gör vi faktiskt. Men vi lyder inte alltid. I de flesta fall beror det på att vi också vill kunna svara på följdfrågorna, inte på att det undgått oss att byns unga vill ha en skatepark.

Välkommen att bli politiker, du också.

Linus Sköld, riksdagsledamot

facebook Twitter Email