Sluta vara en vuxenbebis

Skoldag i slutet på 90-talet. Det är rast och jag och ett gäng klasskompisar sitter i korridoren och pratar. Eller rättare sagt gnäller. Över skolmaten. Som så många gånger förut. Vi tycker inte om salladsbordet som består av blandade röror. Plötsligt slår det oss. Här har vi gnällt och ältat precis samma sak under en lång tid. Vad har blivit bättre? Ingenting!

Tänk om vi faktiskt skulle förvandla gnället till goda argument istället? Och fråga skolmatspersonalen om de kunde förändra salladsbordet från röror – till morötter, gurka och tomat i varsin skål?

Vi bestämmer oss för att testa. Vi stegar till skolmatsalen och pratar med personalen. Lägger fram våra argument på ett vänligt och respektfullt sätt. De lyssnar. Vi är nervösa. Personalen säger:”Självklart kan vi testa det.”

Vi tackar och stegar från matsalen. Nästa vecka var vår föreslagna förändring ett faktum. Och fler elever åt grönsaker.

Hurra! Jag tillsammans med mina klasskompisar gjorde skillnad! Där och då begrep jag att jag aldrig mer ska gnälla, utan istället organisera mig.

Jag upptäckte den uråldriga kunskapen att det finns mer kraft i en sammanslutning än i en ensam människa. Detta växte till ett engagemang för att göra skolan bättre, Haparanda bättre, Sverige bättre, kanske till och med världen bättre. Kanaliserades genom ett partipolitiskt engagemang i Socialdemokraterna vars värdegrund jag tror kan göra samhället starkare på riktigt.

Föreningslivet i landet Sverige är fantastiskt, men lider av ett sviktande medlemskap. Färre vill ställa upp och engagera sig ideellt – vare sig det gäller fotbollsföreningen eller partiet.

Det är enklare att sitta hemma och säga att någon annan borde ordna aktiviteter, fixa alla problem, eller att allt som är dåligt är någon annans fel.

Isak från Telia kallade en person som valde att ägna sin tid åt att sprida såna här tankar på nätet för vuxenbebis. Det blir nog årets ord med tanke på att vi verkar leva i en tid då en del vuxna beter sig som barn och många barn tvingas vara den vuxna i rummet.

”Knack, knack.”

”Vem där?”

”Ditt ansvar för samhället. Var inte en vuxenbebis. Sluta gnäll och gör något som gör skillnad på riktigt.”

Låt oss inspireras av ett favoritcitat av Anne Frank: ”Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt.”

Välkommen in i föreningsgemenskapen.

Ida Karkiainen, riksdagsledamot

facebook Twitter Email